Du kom in i mitt liv en höstdag, men jag har vetat vem du är i många år, men aldrig sett dej, men första gången jag såg dej stal du mitt hjärta.

Fast de hade du igentligen gjort innan ja träffade dej ens, låter banalt, men ja va redan förlorad, för jag visste ju vem du va innan ja träffade dej, fast ja känner dej fortfarande inte.....

Jag har inget sagt till dej, men jag tror att du har fattat va jag känner, jag har heller inga planer på att berätta de, du fattar varför om du skulle läsa detta, men festar vi någon gång  tillsammans så vet man ju aldrig vad man kan råka säga.

Äntligen har jag skrivit om detta, har länge velat göra det, men det känns lite banalt, det är väl inte speciellt intressant för andra att läsa om, men det är min blogg så jag skriver om det jag känner känns viktigt för mej att skriva om...take it or leave it...

Finns igentligen så mycket mer som jag skulle vilja skriva, men har lite svårt att få ner de i ord + att vissa saker vill jag inte lämna ut, även om du har fattat så vill jag inte inte berätta för alla andra vem du är.......men du får mej att pendla mellan himmel och helvete...glad och ledsen...

Några av mina vänner vet vad jag känner för dej, och dom har tyckt att jag ska berätta för dej och se vad du säger, men jag låter bli, det är bättre så för både dej och mej.....

Det va lite om mina innersta tankar, nu ska jag fortsätta dagen, får snart besök av mitt lilla barnbarn o bonusdotter som jag kallar henne...